Skip to content
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
Under tisdagskvällen den 25 augusti hade näste 7 studiecirkel igen. Man läste färdigt artikeln Den svenska yttrandefrihetens död och demokraturens totala övertag och som vanligt diskuterades det en hel del.
Under tisdagskvällen den 18 augusti hade näste 7 återigen en studiecirkel. Man fortsatte att läsa artikeln ”Den svenska yttrandefrihetens död och demokraturens totala övertag”. Många trevliga och intressanta diskussioner om texten precis som vanligt.
På tisdagskvällen den 11 augusti hade Näste 7 en studiecirkel. Man läste och diskuterade artikeln Den svenska yttrandefrihetens död och demokraturens totala övertag som är skriven av Simon Lindberg.
En revolutionär rörelse får ingenting gratis. Inget stöd från staten, inga hyllningsreportage i massmedia, ingen ekonomisk uppbackning från människor med inflytande i samhället. Historien visar att för revolutionära rörelser blir detta aktuellt först efter att rörelsen på allvar bekänt färg och visat att man är en spelare värd att satsa på, eller en fruktad fiende som man måste göra eftergifter till. Men vägen dit är lång och krokig och har man väl nått dit är det inte alls säkert att man längre behöver, eller vill ha, någon ”hjälp”.
Trots vårt nuvarande stadium, det vill säga som en vital kamprörelse men utan makt i samhället, är det uppenbart att de som sitter på makten ser på Nordiska motståndsrörelsen som ett allvarligt potentiellt framtida hot. Det finns ett känt uttryck om att man kan ta reda på vem som styr om man tar reda på vem man inte får kritisera. Man kan genom en snarlik metod ta reda på vem som hotar makten genom att ta reda på vem som makten uppfattar som ett hot och
Liberalisering och radikalism. I ganska
stora delar av den nationella rörelsen är detta verkliga så kallade
trigger-ord. Allt för många tämligen sunda nationella partier har
liberaliserats till oigenkännlighet under åren, med Sverigedemokraterna
som det mest tydliga exemplet. Ingen sant nationell vill tillhöra en
liberal eller liberaliserad rörelse. I retoriken blir ibland därför
idéer, individer och hela organisationer bedömda enligt mottot att ju
mer radikalt det är, desto bättre och mer renlärigt.
Jag håller personligen helt klart med om att detta resonemang i vissa
aspekter kan vara en bra värdemätare. Exempelvis är ställningstaganden,
eller för den delen uteblivna sådana, i både ras- och judefrågan en
mycket sund sådan värdemätare. En annan huruvida man ”slår högerut” med
avståndstagande kring de som faktiskt är mer radikala än en själv eller
inte. Ett tredje exempel där det kan vara lämpligt att avgöra någons
verkliga motiv utifrån denna värdemätare är när det kom
De bankkonton som Nordiska motståndsrörelsen genom olika föreningar
klanderfritt förfogat över och nyttjat i många år stängdes ned av Nordea
för ett par år sedan. Kort tid efteråt stängdes också kontona för
flertalet andra nationella grupperingar och sidor, även från andra
banker än Nordea.
När Nordiska motståndsrörelsen registrerades som ett politiskt parti
för att ställa upp i valet nekades partiet konton hos samtliga banker
som finns registrerade i Sverige.
I ett land som Sverige, där möjligheten att handla med kontanter
försvinner allt mer, är det en allvarlig inskränkning i fri- och
rättigheter att förvägras administrera bankkonton. Det kan rent av dras
så långt att det kan kallas ett delförbud av en förening, då det
hindrar, eller i vart fall kraftigt försvårar för, sympatisörer som
vill bidra ekonomiskt till verksamheten, liksom det försvårar för
organisationerna att driva nödvändiga delar av verksamheten genom att
betala fakturor för tjänster och var
